Livet händer

På fredag gifter vi oss!
Äntligen, det känns helt overkligt att det äntligen äntligen är dags. Många brudar som jag har pratat med har sagt att det är se senaste dagarna och veckorna som är allts jobbigast och mest stressiga men jag kan verkligen inte alls hålla med om det. Jag känner mig hur lugn som helst, och det beror på att det finns ändå  inte något som jag kan göra åt någonting nu. Allt är bestämt och beställt och bokat och nu får det bli som det blir. Och jag ska försöka hålla fast vid den inställningen och attityden tills att allt är över.

Jag tror också att det är möjligt för mig att känna såhär eftersom att vi egentligen inte har stött på några problem än så länge. Allt med lokalen har gått bra, cateringen har gått som smort, till och med att hitta båttransport i stockholm har varit relativt enkelt. Vi måste transporteras med båt eftersom att vi ska gifta oss ute i skärgården, så om vi inte ville vara helt ensamma så var det bäst för att oss att vi hittade någon som kunde hjälpa oss att komma torra till andra sidan vattnet. 

På natten efter bröllopet så flyger vi till Grekland på vår bröllopsresa. Vi ska vara först en vecka på samma ställe, så att vi får tid på oss att varva ned efter allt - även om det inte är stressande så är det ju helt klart emotionellt uttömmande att gå igenom allt detta. Man blir så rörd över alla fina handlingar och fina ord som man blir överrösta av. Att man kan bli så trött, tom men samtidigt så glad och full på samma gång känns som en stor paradox. Jag måste verkligen ta och boka en tid för att fixa mina fransar innan bröllopet, för jag kommer gråta floder och jag tänker inte ha svarta sträck under ögonen.